inget med mera

Nu flyttar jag

2005-11-19T22:42:00.000+01:00

Filmklyschor del 324

2005-10-29T23:21:00.000+02:00

Nu vill jag inte se en enda amerikansk film till där karaktärerna brister ut i spontan allsång, och låten de sjunger är "Ain't no mountain high enough".
(Exempel: Remember the Titans och Vid din sida. Har ni fler?)

Helt irrelevant fråga

2005-10-29T18:55:00.000+02:00

Någon som följer Desperate Housewifes? Jag tittar då och då, tycker att serien är något överskattad. Har dock hängt upp mig på en sak som stör mig väldigt mycket, och det är en av de repliker som hörs i "pausjinglarna" för Loka (eller vad det nu är för produkt).
"She was not comfortable with everyone talking behind her back. But she never told anyone."
Den känns helt meningslös. Kan någon förklara för mig varför det skulle vara en hemlighet att man inte gillar att folk snackar skit om en? Jag fattar inte.

Tom kills Oprah

2005-10-28T20:05:00.000+02:00

Muntrar upp lite.

Tack för den

2005-10-28T14:32:00.000+02:00

Vad praktiskt det är med internet och communities framför allt. Ett klick, så har man degraderat någon på relationsstegen. Snabbt och smärtfritt? Som fan heller. Men man slipper se den person man sårar i ögonen. Nackdelen är att man nog får räkna med att vederbörande blir ledsen och skriver om det i sin blogg. Kanske bäst för dig att du inte läser här för då spricker väl illusionen.

Sådan fräckhet såg vi aldrig på min tid

2005-10-24T18:34:00.000+02:00

Min blogglust börjar återvända. Problemet är att jag inte vill blogga här och min wp-blogg har jag inte orkat layouta eftersom jag jobbat med bokcirkelns hemsida. Nåja, det kommer väl. Just nu är jag dock så irriterad att jag måste skriva av mig lite.

För ett par timmar sedan ringde det på dörren. Utanför stod en helt vanlig unge i helt vanliga kläder. Han lutar sig slött mot väggen och nästan suckar fram ett: "bus eller godis?".
Jag blir paff. "Ursäkta?"
"Bus eller godis."
Jag är fortfarande paff men lyckas få ur mig ett: "hörru, ska man inte vara utklädd för att få fråga sådär?". Han rycker på axlarna och jag säger: "jo, det ska man nog vara!". Han rycker återigen på axlarna och går därifrån. Jag stänger dörren och går sedan runt i en halvtimme och muttrar för mig själv. Då ringer det på dörren igen. Samma kille, men nu har han med sig två kompisar varav EN har på sig en spökmask. Vanliga kläder dock. "Bus eller godis?" Återigen otroligt slött, de tittar knappt på mig. De är uppskattningsvis 11, 12 år och jag borde kanske ha mer tålamod med dem men jag blir faktiskt upprörd så jag talar om för dem att det för det första är fel helg och för det andra att de borde klä ut sig ordentligt om de ska gå runt och kräva godis av folk. "Kom tillbaka nästa helg ordentligt utklädda så får ni kanske något" avslutar jag. De har inte sagt något på hela tiden och säger inte heller något nu utan går bara därifrån.

Jag räknade med att få x antal busringningar resten av kvällen, men det verkar hittills lugnt. Fast jag är fortfarande upprörd. Är jag fånig? Jag tycker bara att det är oerhört fräckt av ungar att förvänta sig godis utan någon ansträngning. Halloween hade inte spritt sig till Sverige när jag var liten, men däremot brukade vi klä ut oss till påskkärringar och gå runt bland grannarna. Inte krävde man godis det första man gjorde, nej man sa "glad påsk" och lämnade över ett omsorgsfullt ritat påskkort med kycklingar på. Det var tider det! Nu är det tydligen omodernt att vara artig. Alltså, jag kan inte smälta att han var så girig att han gick och hämtade en kompis som råkade ha en spökmask i sin ägo! Jag tänker fan inte öppna dörren en enda gång nästa helg.

Kissing a smoker is just as gross

2005-10-23T23:40:00.000+02:00

Så jävla klockrent.

Tillägg

2005-10-23T19:01:00.000+02:00

Det blev något fel i koden igår, men politiktestet finns i alla fall här.

Ifall någon skulle missat det

2005-10-23T01:56:00.000+02:00

You are a
Social Liberal
(70% permissive)

and an...
Economic Liberal
(8% permissive)

You are best described as a:

SocialistYou exhibit a very well-developed sense of Right and Wrong and believe in economic fairness.

Link: The Politics Test on Ok Cupid
Also: The OkCupid Dating Persona Test

Reklam

2005-10-19T20:40:00.000+02:00

Hej eventuella Eskilstunabor som läser. Imorrn klockan 18.30 måste ni pallra er till Contrast och Poetry slam, eftersom gästpoeten är den helt underbara pinglan Ingela Wall som aldrig lämnar någon oberörd. Kanske roligast i Sverige, flerfaldig SM-vinnare i Poetry slam och dessutom min sweetheart. Jag kommer såklart vara där, leta efter hon som ser mallig ut.

Jag pausar i pausen

2005-10-14T23:21:00.000+02:00

för jag måste berätta en anekdot från förra veckan då Edith och jag stod på torget i Västerås och väntade på Sebastian. Fram kom en äldre man och utan att säga hej pekade han på Edith och frågade: "är det en tjej eller en liten pojke?". Jag hann knappt svara innan han fortsatte: "tjej upptill och pojke nertill ser jag". Edith var klädd i mörkröd jacka och blå jeans. "Tjejer kan också ha jeans" kontrade jag snabbt, men han var lika kvick: "ska inte de ha röda jeans i så fall?". Hans ton var, precis som min, lite lagom föraktfull. "Nä, varför det, jag har ju grå byxor till exempel" sa jag och då kom dagens bästa replik: "men man ser ju att du är tjej". Och så gick han.

Jag tycker det är så oerhört fascinerande. Denna man var alltså så frustrerad över att inte veta vilket kön mitt barn har, samt brydd över min ovilja att inte vilja signalera det könet via klädkoder att han var tvungen att komma fram till mig och påpeka det.
Jag önskar jag varit ännu mer bitsk i mitt svar. Blev bara så otroligt ställd.

Lystring Stockholmare

2005-10-12T13:59:00.000+02:00

Någon gång i början av november (troligtvis en vardag) kommer undertecknad bege sig till huvudstaden i syfte att shoppa loss rejält. Jag kommer inte ta med Edith (slå mig inte Lena), då syftet är att jag får vara ledig från mammaledigheten ett tag. Detta på grund av att Sebastian, min lilla datanörd, försvinner flera dygn till Dreamhack i slutet av november och vill kompensera mig för detta. Jag skulle gärna vara borta en långweekend jag med, men kommer inte på något annat att göra än att just shoppa. Det kommer främst vara affärer med barnkläder, inredningsprylar och kitsch som gäller. Den som vill hänga på får säga till!

3 saker + 1 nyhet

2005-10-07T13:35:00.000+02:00

Blev uppmanad att svara på lite frågor och det kan jag väl bjuda på trots bloggträdan.

3 saker som jag gillar:
Att stå i tomma teaterkulisser
Lukten av nya böcker
Clean sheets day

3 saker som jag tycker illa om och som skrämmer mig:
Att flyga
Att ringa till myndigheter och människor jag inte känner väldigt bra
Att ensam åka till en helt ny plats utan att ha några planer

3 viktiga saker i mitt rum: (fuskar och väljer lägenheten)
Badkaret
Datorn
Tvättmaskinen

3 slumpvis valda fakta om mig:
Jag läser jävligt fort
Jag tycker att Nemi är en skittråkig serie
Jag har väldigt långsmala tår som jag brukar kalla hattifnattar

3 saker jag vill göra innan jag dör:
Ta revansch på alla idioter som trampat på mig
Se Edith växa upp
Ge ut en bok

3 saker som jag inte kan göra:
Cykla utan att hålla i styret
Låta bli att häckla särskrivningar
Busvissla

3 saker som jag säger mest:
Lite knåd kanske?
Men Edith
NICKY KATT! (internskämt)

3 kändisförälskelser:
Lennart R Svensson (när jag var liten och såg Rädda Joppe - död eller levande)
Göran Gillinger (när jag var 13 och han spelade teater på min skola)
Rikard Wolff (sedan tio år tillbaka)

3 stycken som jag tror kan svara på dessa frågor:
Kan vet jag inte, men jag skulle vilja att Sebastian svarade! Annars vet jag inte.

---

Annars kan jag ju bara berätta att lilla familjen igår skrev kontrakt på sin nya lägenhet...!

Attention please!

2005-09-29T19:16:00.000+02:00

Till alla vänner: jag kommer eventuellt inte att kunna nås på mobilen någon vecka framöver. Jag ska byta abonnemang och kommer flytta över mitt gamla nummer. SMS skickas alltså på egen risk.

Jag får förresten ny telefon (den röda) på köpet. Sååå snygg! Jag är ingen tekniknörd (bryr mig t ex inte om funktioner, bara jag kan ringa med den) men jag gillar estetiskt tilltalande saker, vad det än är. Och sådant som är rött.

För att säga det uppenbara

2005-09-29T14:09:00.000+02:00

så har jag helt tappat lusten för att blogga. För Internet överhuvudtaget. För att inte säga att jag tappat lusten för allt. Jag är inte deppig, jag är bara opeppad. I förrgår hade jag och en kompis bestämt oss för att gå på konsert. Jag snofsade upp mig och knallade ner på stan. När jag stod utanför kände jag bara "näe". Köpte godis, gick hem och la mig på soffan för resten av kvällen. Vad är det med mig? (Obs: inte en retorisk fråga, jag vill hemskt gärna ha ett svar så om någon känner sig manad att analysera så kör på!)

PS: denna blogg kommer snart inte existera i sin nuvarande form. It's been fun, men jag har aldrig känt mig riktigt hemmastadd.

När alla vännerna gått hem

2005-09-25T15:31:00.000+02:00

Jo, jag lever. Men det är nätt och jämnt. Igår gick Den stora Edithfesten av stapeln och den var så lyckad att Sebastian och jag var helt chockade efteråt. Inga motgångar alls! Om man inte räknar stressen och ångesten som ledde fram till festen då förstås... Jag säger bara CATERING! Aldrig mer tänker jag laga mat åt 25 personer. Men buffén var mycket uppskattad, enormt tack till Anna för recept och hjälp!

Nu när all spänning släppt är jag så trött så att det finns inte. Jag somnade klockan sju igår kväll och ändå är jag lika utmattad som precis när Edith fötts. Helt makalöst. Värken i kroppen ska vi bara inte tala om... Orkar därför inte skriva mer för tillfället. Skulle bara säga att LILLO, ELLEN OCH JULIA ÄR MINA SÖTASTE BUSUNGAR! TACK!

Min allra största kärlek

2005-09-23T00:40:00.000+02:00

För 22 år sedan idag föddes en jättesöt, mörkhårig pojke med långa ögonfransar. Jajamänsan, samma person som är pappa till den jättesöta flickan med om möjligt ännu längre ögonfransar. MIN dotter. Och MIN älskade, min livskamrat. Min styrka och min tröst.

Grattis på födelsedagen, allra vackraste Sebastian. Jag vet att du inte tycker den här dagen är något att fira, men jag är av precis motsatt åsikt. Det finns för mig inte många bättre orsaker till firande än din existens.

Här sitter jag och är orolig

2005-09-21T23:46:00.000+02:00

Ingen favoritkänsla direkt.

---

Jag hade flera helt hemska drömmar inatt. I den värsta dök en oinbjuden gäst upp på Ediths namnfest och förstörde alltihop. Om det händer på riktigt vet jag inte vad jag gör. Som jag har planerat inför lördagen! Men vederbörande bor lite för långt bort för att risken ska vara överhängande.

I den nästa värsta drömmen hade Håkan Hellström dött, jag tror det var i en svår sjukdom, cancer eller så. Det var landssorg, längs alla husväggar hängde bilder på honom, det låg blommor över asfalten och från en osynlig högtalare hördes "Här kommer lyckan för hundar som oss". Alla grät, precis alla. Jag grät mest. Det var så oerhört sorgligt. Och konstigt.

Spågumman

2005-09-20T13:18:00.000+02:00

Plötsligt har jag insett vad mitt framtida karriärval bör bli. Och för det kan jag tacka Julia, vars vatten gick 20 minuter efter att jag förutspått att Pyret skulle komma tidigare än väntat. Jag är så imponerad av min intuition att jag förlikat mig helt vid tanken på att bli sierska. Ha! Ärligt talat så var känslan att något var på gång så oerhört stark igår kväll att jag faktiskt inte blev särskilt förvånad över nyheten. Nu sitter jag som på nålar och väntar. Hur häftigt är det inte! Jag minns så väl känslan av att veta att man är mamma snart. Förmodligen världens mest surrealistiska känsla.

Nej, JAG har inga fördomar

2005-09-19T22:32:00.000+02:00

Det var visst inte magsjuka för jag blev frisk och de andra var friska hela tiden. Matförgiftning? Äckligt var det i alla fall. Men idag mådde jag bra igen så jag och Edith drog ner på stan, tog ut pengar jag fått tillbaka på skatten, och shoppade loss lite. Jag köpte smink. Himla lyx.

Jag gör mitt bästa för att vara fördomsfri. Ibland är det svårt, men jag gör mitt bästa. Vad snopet det är när man då möts av fördomar tillbaka. Som idag i kön på Hemköp. Edith blinkar åt kvinnan bakom oss i kön. "Hon flörtar med dig" säger jag och kvinnan fnittrar förtjust. I kön vid kassan intill ställer sig en av stadens många välkända a-lagare. Kvinnan bakom oss ser ytterst missnöjd ut. Den inte helt nyktre mannen ler när han ser Edith och säger: "tänk att man varit sådär liten!". "Ja, det kan man inte tro" fnyser kvinnan och säger sedan lite snorkigt: "hon flörtar visst inte med alla", eftersom Edith ser väldigt tyst och storögt på mannen. "Nej, hon är lite rädd för män i skägg" bitchar jag och ler vänligt mot mannen för att visa att jag är på hans sida. "Hejdå grabben!" vinkar han då till Edith. Där fick jag.

Stängt pga sjukdom

2005-09-18T13:50:00.000+02:00

- närmare bestämt magsjuka. Jippie.

Andlöst

2005-09-18T01:28:00.000+02:00

Det finns inget bättre sätt att avsluta en dag på än att uppleva en konsert med Antony & the Johnsons.
Även om den bara visas på tv.
Även om den är förkortad.

Man kan inte höra något vackrare.

Dementi

2005-09-17T12:48:00.000+02:00

Vad du verkligen inte fattar är att jag så fort någon gör mig ledsen går och lägger mig i min säng och gråter och undrar vad det är för fel på mig. ALLTID. Har gjort så sedan jag var väldigt ung. Jag förutsätter ALLTID att det är mig det är fel på, inte motparten. Det säger väl en del om min självkänsla, så kanske kan du förstå varför jag inte vågar gå till personen och fråga: "hey, varför behandlar du mig som skit?". Det som man kan ha invändningar mot är att jag agerar motsägelsefullt. Jag räknar nämligen med att om JAG sårat någon så säger den personen till. Helt enkelt för att jag är van vid det. Eller helt enkelt för att jag är van vid att folk säger rätt ut hur jävla mycket fel det är på mig. Så att påstå att jag inte kan hitta fel hos mig själv, det är ett jävla skämt rent ut sagt.

---

Jag vill tacka alla underbara vänner för ert stöd. En av er skrev såhär: "S vill få det att låta som att du tror att du är så jävla bra och det är väl det enda som är sant. För du är bra! Även om S vill få även det till något dåligt!"
Det var precis vad jag behövde, att få just den bekräftelsen på att det inte bara är mig det är fel på. Tack! Jag är så himla glad att jag har dig (och dig, och dig, och dig, och dig. Ni är underbara!).

Doh wah diddy diddy dum diddy do

2005-09-17T01:16:00.000+02:00

En gång i tiden sa jag: "jag blir så irriterad när X säger att det är synd att killar inte kan ha strumpbyxor".

En gång i tiden skrev jag på min hemsida: "Den där känslan av att vara bortvald och utestängd kommer alltid förfölja mig. Det är tio år sedan just det hände, men historien upprepar sig, gång på gång. "

Detta resulterade i dessa ord från en "vän": "Du vet lika väl som jag att du dissat de andra, jag blev minst sagt förbannad när jag sedan läser ett tårdrypande dagboksinlägg om att du är mer eller mindre mobbad."

OCH JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ALL SKIT SOM FÖLJT! Jag tänker inte vara tyst längre, så om någon undrar: varsågod att fråga! Det här med att inte blanda in utomstående i en konflikt mellan två personer är tydligen omodernt.

----

Fram till nu var kvällen för övrigt jävligt lyckad. I kicked ass i Singstar. Åtminstone i Doh wah diddy. Vissa saker går man bara igång på. Jag önskar att alla gav så mycket positiv energi som detta.

Hittills denna soliga höstdag

2005-09-16T17:16:00.000+02:00

så har lilla familjen busat i sängen två gånger, sovit lite däremellan, därefter varit på promenad, stannat i lekparken för att låta lilla ungen gunga, gått vidare för att köpa kanelbullar, gått hem för att fika, och sedan bara varit, i väntan på att fyra kompisar ska anlända. Kvällen ska ägnas åt att se Madagaskar, samt eventuellt lite Singstar.

Jag tänker inte låta något förstöra denna dag. När den är slut ska jag utveckla min teori om givare och tagare.

Jag hatar ovetskap

2005-09-15T20:58:00.000+02:00

Jag sitter och försöker styra en gråtimpuls till att bli en ilskeimpuls. Jag blir alldeles för ofta ledsen istället för arg. När jag mår allmänt dåligt är detta svårt att styra och följaktligen går det åt helvete nu.

Jag undrar vad som egentligen får folk att svika en? Människor som man verkligen ställt upp på (våga inte påstå annat), även om man inte varit bästa vänner. Jag säger inte att man måste vara vänner för livet. Jag har själv helt sagt upp bekantskapen med en vän. Då var orsaken att hon snackat skit om mig samtidigt som hon lismande övertygade mig om att hon stod helt på min sida. Jag skrev ett brev och förklarade lugnt att jag visste, att jag var hemskt sårad och att jag inte kunde förlåta den här gången.

Jag har inte snackat skit om den person som gör mig ledsen idag. Personen har inte skrivit brev till mig och sagt upp kontakten. Helt plötsligt var det bara tyst. Jag är utesluten.

Förväxla inte min frustration med saknad; jag saknar ingen som gör såhär. Men jag vill veta och jag vill inte veta.

Jag har teorier. Antingen är personen fortfarande arg efter en konflikt som vi klarade upp. Eller så har personen lyssnat på en annan person som snackat skit om mig och därefter tagit ställning emot mig. (Bara en sån sak, att välja sida mellan två vänner! Som vuxen! Utan att ha hört bägge versionerna! Nej det kan inte vara så. Kan det?) Eller så tycker personen bara att jag är skittråkig och vill aldrig mer se mig igen. Jag föredrar helt klart det sista alternativet, det är ingen nyhet att vi inte hade någon vidare kemi. Men som sagt: jag ställde upp. Det är inte schysst att förneka mig.

A day in the life

2005-09-15T14:23:00.000+02:00

Jag är lat. Enligt Linda såklart. Har försökt sätta mig in i diskussionen men den känns så grymt oseriös. Visst finns det kvinnor som spenderar sin evighetslånga mammaledighet endast med att fika och pappor som prioriterar tv:n och datorn framför dammråttorna. Men att attackera en far som ser på Seinfeld och löser Soduko när sonen sover är lite väl magstarkt. Om det står mellan hans tillvaro och den som Linda lever i där disktrasan byts en gång om dagen som en del i städhysterin är valet för mig inte svårt. Hellre lite skit i hörnen än ett sammanbrott. Varför ska man inte få ägna sig åt sig själv när man är föräldraledig? Passa på medan du kan tycker jag. Visserligen känner jag mig ibland onyttig och vill göra saker, men vad? Jag kan i nuläget inte tillföra samhället särskilt mycket mer än att uppfostra mitt barn och det är ingen dålig insats tycker jag själv. Vi har inte det renaste hemmet, men inte heller det skitigaste. Jag prioriterar en lugn stund framför datorn framför strykning. Hur resonerar ni andra?

En dag som mammaledig ser för mig ut såhär (förutsatt att Sebastian är i skolan, vilket händer 2-3 ggr i veckan):

ca 6: Edith vaknar och vill ha mat. Med väldigt få undantag är det Sebastian som tar hand om det, jag är inte vid medvetande så tidigt. När Edith fått sin flaska somnar hon om.

7.30 - 9: Edith vill gå upp och vi brukar turas om med att ta hand om henne. Den som inte gör det får sova 1-2 timmar till. När jag går upp med henne får hon leka i vardagsrummet en stund, sedan är det grötdags. När hon ätit klart plockar jag i diskmaskinen medan hon sitter i sin stol (annars vill hon bara "hjälpa till"). Därefter är det skötbordsdags - dagens roligaste stund enligt Edith. Hon pratar, sjunger och är allmänt rolig medan jag tvättar bort grötrester, byter blöja och tar på henne kläder. Därefter leker vi en stund i hennes rum, men vid 11-tiden blir hon sömnig. Ibland får hon en flaska innan jag lägger henne. Hon brukar sova 1½-2 timmar åt gången vid lunchtid. Den stunden ägnar jag åt att sätta igång en tvättmaskin, trampa på träningscykeln i kanske 10 minuter, duscha, äta frukost och sedan surfa.

ca 13: Edith vaknar och får frukt och ersättning. Sedan går vi ibland ner på stan eller till lekparken. Är ute i ett par, tre timmar, beroende på väder. Ibland går vi inte ut alls utan leker i Ediths rum. Vid fyratiden är hon trött igen och sover någon timme. Jag ser på Buffy, Kalla fötter, GG eller vad som råkar visas på tv. Ofta läser jag samtidigt (!).

ca 17: Middagsdags för ungen. När den är slut är hon alltid så pass nerkladdad att ett bad är enda lösningen, och hon älskar att bada. Numera, när hon kan sitta själv, blir badsessionerna rätt långa. (Förr pallade inte våra ryggar mer än 5 minuter.) Efteråt får hon krypa runt naken en stund, sedan i blöja, sedan på med pyjamas. När hon börjar bli alltför gnällig får en flaska med ersättning och välling (hon äter den helst blandad).

18.30 - 19.30: Edith somnar och vi gör middag till oss. Därefter brukar vi hamna framför varsin dator. Sebastian med sina datorspel, jag med hemsidor. Mestadelen av kvällen går åt till det, OM det inte är onsdag. Då fixar vi Lost-godis (något vi infört istället för lördagsgodis) och ser på, ja, Lost.

ca 00: Edith vaknar och är hungrig igen. Förr har hon sovit hela nätterna, så jag antar att hon behöver mer mat på kvällen för att kunna återgå till den vanan, men hon äter ganska lite åt gången så jag vet inte riktigt hur det ska gå till.

ca 01: vi går och lägger oss, Sebastian somnar i princip alltid direkt, jag ligger och vrider mig i någon timme.

Ja, så kan det se ut. Men inte alltid, observera, vi gör någon slags utflykt minst en gång i veckan och som sagt är Sebastian hemma mycket, då hjälps vi såklart åt med Edith (ofta kör vi varannan grej-principen, förutom morgon- och nattflaskan, den är det alltid han som ger).

Saknar ni städningen? Den fixar vi alltid på fredagar. Tycker ni att jag/vi är lat/a? Feel free to share your opinion. Och så undrar jag, hur ser era dagar ut? Ser fram emot detaljerade beskrivningar i alla bloggar!

Cry baby

2005-09-14T19:59:00.000+02:00

Edith slog i huvudet för en stund sedan, det händer ofta eftersom hon ska ställa sig upp i tid och otid, även på hala golv, men denna gång var det tydligen väldigt illa för hon skrek så hemskt. "AJAJAJAJAJAJAJ" lät det och som vanligt började också jag gråta. Ni mammor som läser här, händer det er med? Jag blir extremt lätt rörd nuförtiden, bölar till och med till Oprah. Jag hoppas det går över, för inte kan jag sitta och grina när Edith behöver ett skrubbsår omplåstrat eller har råkat ut för ondskefulla brännässlor.

Jamen okej då

2005-09-13T19:05:00.000+02:00

Fortsätter väl skriva nu när jag vet att ni läser. Jag vet att det är svårt att hitta på kommentarer till vissa inlägg, men för ett tag sedan kommenterade ni som bara den trots att jag kunde skriva värsta nonsensinläggen, så man undrar ju lite, haha.

Idag träffade jag min gamla lärare i Genuskunskap. Vi hade rätt bra kontakt, jag gillar henne skarpt, men när jag blev gravid och försvann från staden upphörde kontakten. Idag var det som om ingen tid gått alls, och det var väldigt skönt att träffa någon som upplevt samma svårigheter med föräldraskapet, som vet vad det innebär att känna sig ensam för att man är för mycket feminist i vissas ögon. Det var som att hon kunde läsa av mig och se vad jag behövde, för hon tyckte att vi ska försöka flytta tillbaka till Västerås där jag har vänner med likadana värderingar. Och det är precis det som är planen... Nu letar vi lägenhet för fullt.

En stilla fundering

2005-09-12T22:17:00.000+02:00

Jag bara undrat om alla (utom Ellen) slutat läsa min blogg, eller om ni bara inte orkar kommentera? Jag fiskar inte efter bekräftelse nu, resonerar bara som så att om ändå ingen läser behöver jag ju inte skriva. Ellen finns ju på MSN liksom. ;)

Hej homofob, kryssa mig!

2005-09-12T13:25:00.000+02:00

I stöpsleven ligger hela synen på familjelivet. Fattas beslut om att välsigna homosexuell samlevnad som "äktenskap", att ändra ordalytelser och innehåll i böner och bibeltexter, så att de passar dagens liberala och feministiska trend, ja, då kommer sannolikt både kyrkan att splittras internt och avsöndra sig från den världsvisa kristna trosgemenskapen.
Hedda Langseth (m), som ställer upp i kyrkovalet.

För första gången ångrar jag lite att jag gick ur svenska kyrkan. Om jag hade fått rösta hade jag med glädje kryssat bort den där kärringen.

(På Heddas personliga lilla reklamblad som vi fick i brevlådan i veckan finns även hennes kampanjkontonummer med. Varför hon vill att man ska sätta in pengar där en vecka innan valet vet jag inte, men jag antar att det helt enkelt är så att moderater aldrig säger nej till stålar.)

Analyze this

2005-09-11T01:23:00.000+02:00

Jag kan ju sällan motstå test av alla de slag, så Face Analyzer verkade vara något i min smak. Mitt resultat (den löpande texten) stämde inte ett skit - förutom möjligtvis att jag har Very Low Gay Factor, haha. Men det var rätt skoj och jag har absolut inget emot att bli jämförd med Kirsten Dunst.

(25 % Korean/Japanese?!)

Portoföljetongen fortsätter

2005-09-11T01:10:00.000+02:00

Enligt Anna är det inte alls lagligt att ta ut mer pengar för ett frimärke för att gå med vinst. Jag har nu mailat Postens kundtjänst för att vara helt säker på min sak. Lita på att jag driver frågan vidare! Portkostnader har av någon anledning alltid engagerat mig. Minns hur upprörd jag var när de höjde från 2,50 till 3 kronor, eller dylikt. Och nu kostar det 5,50 att skicka ett ynka brev, skandalöst!

Edith är nio månader idag (rent tekniskt igår). Hon har alltså funnits utanför min mage ungefär lika länge som hon fanns i den. Då gick tiden så långsamt att jag kände mig mordisk mest hela tiden, så kontrasten är ju enorm mot denna tid då hon tycks lära sig något nytt varje dag. Jag funderar fortfarande på talet jag ska hålla under hennes fest, men alla idéer framstår som så ofantligt sentimentala och klyschiga. Går detta överhuvudtaget att undvika när man är förälder?

Om amning (igen...)

2005-09-07T19:13:00.000+02:00

En anonym (det vill säga feg) person kommenterade igår mitt blogginlägg om amning från 31/8 ("... sen 1970-talet har allergi- och amningskurvorna stigit parallellt") med att ge mig en länk till denna artikel om amning vs. jämställdhet. Eftersom personen var anonym förmodar jag att vederbörande inte står på min sida i frågan men inte vågar visa det. Men vad är min sida i frågan? Anser jag att amning och jämställdhet är en omöjlig kombination? Svar nej. Jag vet att det finns personer som gärna vill misstolka allt jag säger och därför finns det säkert en risk att jag är känd som anti-ammaren. Fel fel fel. Amning är bra på många sätt. Så länge alla inblandade parter också mår bra av det. Tyvärr är det ju inte alltid fallet; många ammar och lider i det tysta. Därför blir jag förbannad av all skrämselpropaganda som förekommer, om att amning skyddar mot allergi etc. Det var av den anledning jag länkade till artikeln, inte för att alla mödrar omedelbart ska slita sina barn från bröstet och springa till ICA för att inhandla mjölkersättning.

Att ett barn som ammas automatiskt har sämre relation till sin pappa än sin mamma tror jag inte ett dugg på (och jag har för övrigt vänner som bevisar motsatsen). Så nej, man måste inte flaskmata sitt barn för att föräldrarna ska vara jämställda och ha lika bra relation till barnet. Däremot kan jag säga att det underlättar och kanske även går fortare. Eftersom Edith flaskmatats sedan hon var cirka en vecka gammal har hon aldrig känt större behov av mig än av Sebastian. Hon har aldrig varit det minsta pappig eller mammig, förutom den där första veckan, och det beror inte på att jag ammade utan att Sebastian förutsatte att han inte skulle duga (ja, för så står det ju i alla föräldraböcker, att pappan kommer känna sig utanför. Hur ska man kunna låta bli att påverkas?) och därför inte vågade försöka trösta henne. När vi började flaskmata visste vi att nu kan vi båda tillfredsställa hennes behov precis lika bra, och just den psykologiska effekten tror jag är väsentlig i många föräldraskapsfrågor.

Det finns dock en aspekt på amning som faktiskt gör många förhållanden ojämställda, och det är det faktum att den används som ett argument för att mamman ska ta ut merparten av föräldraledigheten. Jag har förvisso ingen erfarenhet men är ändå övertygad om att det för mammans del går utmärkt att kombinera jobb med amning. Om hon tar ut hälften av SGI-dagarna kommer hon börja jobba när barnet är ungefär ett halvår, och vilka barn har bröstmjölk som enda föda när de är äldre än så? Det finns för övrigt helammande kvinnor som återgår till skola eller jobb betydligt tidigare efter ett halvår utan problem. It's all about the attitude!

Du anonyme, jag kan bara gissa vad du ville säga med ditt inlägg, och jag har svarat utifrån den gissningen. Låg det någon annan (djupare) tanke bakom får du gärna delge den. Ännu mer gärna under ditt riktiga namn.

Varför Årby är fel ställe att bo på del 2356

2005-09-07T15:22:00.000+02:00

Var i Årbys numera enda affär (sedan ICA lades ner, de gick inte med vinst påstod de) som snarare är en kiosk med ett fåtal matvaror. Bad mannen bakom kassan om två frimärken och sträckte fram de elva kronor som jag lyckats skrapa ihop hemma. "Jag tar tolv" sa han då.
Eh... va?
"Jag tar sex kronor styck, annars skulle jag inte gå med vinst. Jag tjänar ju inget på att åka ner på stan och hämta frimärken."
Tjänar inget? Nöjda kunder räknas alltså inte. Snåljåp! Är det ens lagligt att göra så?

Lycka enligt Edith

2005-09-06T19:59:00.000+02:00

Jag vaknade imorse av att någon satt och fnissade på golvet nedanför mig. Denna någon hade märkliga fläckar över hela sin pyjamas och såg misstänkt nöjd ut. Bakom henne löpte ett spår av fettfläckar. Jag följde dem ut i hallen, och javisst - där låg en kartong som igår innehöll en pizza med bearnaisesås.

Det visade sig att Sebastian, som gått upp med Edith någon timme tidigare, hade somnat i soffan och hon hade då krupit lägenheten runt och hittat på bus. Inget allvarligt dock, men man undrar vad hon egentligen gjort med pizzakartongen. Hallgolvet var halt av fettfläckar. Men hon var lycklig. Det är ju huvudsaken.

Lev

2005-09-05T22:53:00.000+02:00

Vad säger man till en elvaåring som bara vill dö?

Happy birthday

2005-09-04T23:34:00.000+02:00

Du vet vem du är.

Till N

2005-09-04T01:53:00.000+02:00

You are my sister
And I love you
May all of your dreams come true
We felt so differently then
So similar over the years
The way we laugh the way we experience pain
So many memories
But there's nothing left to gain from remembering
Faces and worlds that no one else will ever know
You are my sister
And I love you
May all of your dreams come true
I want this for you
They're gonna come true

(You are my sister - Antony and the Johnsons)

Ett steg närmre utopin

2005-09-04T01:18:00.000+02:00

Linda Rosing i Aftonbladet:

Det blir inga fler utvik för mig. Jag tycker faktiskt att det ger fel signaler till unga tjejer som har mig som förebild. [...] Jag vill bli tagen på allvar och syssla med seriösa saker. Jag kanske ska bli feminist också.

Först fann jag inga ord.
Sedan tänkte jag att det måste vara första april.
Sedan blev jag nästan rörd.
Sedan tänkte jag att nu kanske det till och med finns hopp för att George W Bush börjar visa mänskliga drag.

Fast det där sista var nog att ta i. Men stort är det. Linda har slutligen tagit till sig det den kritiken som hon slagit ifrån sig i alla år. Jag vågar knappt tro det. Så jävla strongt.

Blir det revolution nu? Hänger Charlotte Perrelli och bästisen Pernilla W på? Kanske de tjejer som är kända som "Sveriges bästa flickvänner" i tidningar med dem själva iförda ingenting på omslaget kör sina stilettklackar i skrevet på Bingo och sluter upp i tåget mot den jämställda framtiden?

Sorry, nu blev det utopi-överdos. Men visst vore det fint?

Hänvisning

2005-09-03T23:10:00.000+02:00

När inte jag har något att säga finns det lyckligtvis andra som har det. Se Hambergs inlägg i fetmadebatten och mitt eget drygprettos inlägg "FP = NSF nästa" för lite kvalitativ bloggning.

Symptom

2005-09-03T21:29:00.000+02:00

Jag är återigen för stressad för mitt eget bästa. Lyckades förtränga att det inte är någon postgång under helgen, vilket kommer resultera i ett försenat födelsedagskort. Sprang in i en stol så att halva högra stortånageln böjde sig bakåt (BLOD! SMÄRTA!). Gud vet vad som händer om jag försöker skriva ett längre blogginlägg.

DU

2005-09-02T20:09:00.000+02:00

Jag saknar dig inte ett dugg, det ska du veta. Men jag har så jävla svårt att glömma dig. När jag tänker på höstlöv och knastriga synthljud gör det ont någonstans. Jag laddar ner dina låtar men lyssnar inte. De ligger på skrivbordet. Bakgrundsbilden där föreställer Edith.

Du ingår inte i mitt nya liv. Det är du, ångest och rakblad. Bort.

"... sen 1970-talet har allergi- och amningskurvorna stigit parallellt"

2005-08-31T23:47:00.000+02:00

Tack för alla gratulationer. Jag måste dock återigen påpeka att detta ligger långt fram i tiden. Det kommer nog dröja flera år innan vi ens skaffar ringar. Men ändå. Det är stort på något sätt. Jag har aldrig tidigare känt att jag vill gifta mig (och då har jag ändå varit förlovad - men det är en invecklad historia som ni inte kommer få höra mer om). Nu gör jag det men jag kan inte förklara varför. Det är som att förklara vad kärlek egentligen är. Jag har åtminstone aldrig lyckats.

Har inte tid att blogga mer men rekommenderar er att läsa denna otroligt intressanta artikel om amning, skriven från en annorlunda vinkel.

Bara så ni vet

2005-08-30T22:06:00.000+02:00

Vi har inte bestämt datum. Vi har inte ens bestämt år. Vi har inga ringar. Vi vet bara att någon gång ska vi gifta oss. När vi sparat ihop pengar och vet hur vi vill ha det. Det enda jag kan säga säkert är att det inte blir ett kyrkbröllop. Och jag kommer inte se ut som en bakelse.

PS: han sa ja

2005-08-30T20:14:00.000+02:00

Inatt var allt underbart. Varmt och nära och underbart. Jag var så trött, jag tänkte inte. Jag kände bara. Kände en känsla som var lycka och något mer. En fråga som liksom bara kom.

Vill du gifta dig med mig?

Edithfesten

2005-08-30T13:58:00.000+02:00

När Edith är nästan 1o månader gammal ska vi äntligen ha en fest i hennes ära. Att ha en namnfest funderade vi på redan innan hon var född, men fick inga idéer om formen för tillställningen. Sedan kom vi på att vi faktiskt kan ha en "hurra, hon är här!"-fest, men fegade ur eftersom det under graviditeten var en del personer som inte kände några hurra-känslor över att vi (alldeles för unga och med oordnade liv) skulle få barn.

Men nu, åtskilliga månader senare, känner jag mig trygg med att de vi bjudit på festen alla är glada att Edith finns. Och festen är faktiskt ett måste, det insåg jag sent i somras (för det sägs att det är höst nu). Jag skulle ångra mig om den inte blev av. Finns det någon bättre anledning till att festa än att man har fått barn? Nej, jag tror inte det. Så nu har jag i en månad försökt formulera ett lagom känslosamt tal i huvudet. Snart kanske jag skriver ner det. Ska bara bli klar med listan över hur den hyrda lokalen ska dekoreras och vad vi ska bjuda på. Samt formulera om Ediths önskelista. För visst borde man väl få presenter på en fest som är istället för ett dop? Jag tror inte vi har några traditionalister i släkten som tycker att för att få en silversked ska ungen bli doppad i vatten av en präst. Inte för att jag hoppas att Edith får någon silversked, låt mig förtydliga: verkligen inte. Traditionella doppresenter måste vara det töntigaste som finns. Men något ska hon väl ha, vår sol. Hon är värd allting.

Jag lever

2005-08-30T13:16:00.000+02:00

men jag har drabbats av ett i mitt fall sällan skådat Internet-ointresse. Det var fler dagar sedan jag kollade igenom min blogglista och det tillhör verkligen ovanligheterna. Jag loggar in på MSN men jag säger inte så mycket. Jag kollar in vissa hemsidor, men jag kommer inte på något att skriva i gästböckerna. Det händer saker i staden och i världen men jag reflekterar inte över det. Just nu är allt bara vi, vi, vi. Lilla familjen. Så för att få upp bloggflåset igen får jag väl skriva om oss. Var ska jag börja?

Kapitalist! Nu ska du dö!

2005-08-27T21:38:00.000+02:00

Vi gör saker. Jag hinner inte blogga. Kan bara informera om att Edith upplevt sin första konsert - Doktor Kosmos - på behörigt avstånd och med bomullstussar i öronen. Hon sov sig igenom de flesta låtarna. (Har jag närt en kapitalist vid min barm?) Jag önskar jag hade samma förmåga att stänga ute höga ljud; är omåttligt trött på glaskrossljuden som uppstår vid sophämtningen två gånger i veckan.

Apropå kapitalist: varenda gång jag slagit på tv:n de senaste dagarna har Fredrik Reinfeldt stått där och drygat sig. Att byta kanal har sällan hjälpt utan oftast resulterat i Tove Lifvendahl-close up eller liknande. Det enda jag kan glädjas åt är att Christofer Fjellner inte är MUF-ordförande längre. Han är ett riktigt drygarsle, ungefär lika osexig som en sunkig hårdrockare med ett sexpack öl i näven.

Apropå Fjellner var han och Ali Esbati en gång med i Kontroll, en av SVT:s (numera nerlagda?) ungdomssatsningar. Programmet gick ut på att testa tv-spel och liknande teknikaliteter, och de före detta ungdomsförbundsledarna skulle testa ett slags mind control-spel som gick ut på att tänka negativt för att få över en boll på andra spelarens planhalva. Ali vann löjligt lätt, och när programledaren frågade om han hade någon taktik svarade han: "Jag tänkte bara på allt som Christofer sagt".
Det roliga var att han var helt allvarlig.

Jag älskar att vara mamma

2005-08-24T22:49:00.000+02:00

1. Lunchdags för Edith, hon är otålig och gnäller medan jag fixar maten. Som vanligt sjunger jag hennes favoritlåtar för att hon inte ska bli helt galen medan hon väntar. Det brukar funka halvbra. Idag funkar det strålande. Jag hinner knappt med "En kulen nattnattnatt" innan hon börjar asgarva och applådera. Aldrig trodde jag min sångröst skulle få sådana ovationer.

2. Jag sätter upp Ediths nya taklampa. Det är en röd rislampa med asiatiska tecken på sidorna samt klargula fransar och en matchande tofs nedtill. När Edith ser lampan blir hon fullkomligt hänförd. Hon böjer huvudet så långt bak hon kan utan att tippa och bara stirrar i flera minuter. Varje gång vi burit henne till eller från spjälsängen idag har hon ömsom tittat på lampan, ömsom på oss. Och varje gång vi möter hennes blick ler hon lyckligt.

3. Edith ligger i mitt knä och får sin kvällsflaska. På tv:n visas Vänner, ett avsnitt som jag inte sett sjuttielva gånger och därmed har riktigt roligt åt. En scen får mig att brista ut i ett riktigt gapflabb. När jag lugnat ner mig märker jag att Edith är ovanligt stilla. Jag tittar ner och ser att hon puttat ut flaskan ur munnen och istället ligger och ser road ut. Hennes leende säger: "du är allt bra knasig morsan, men jag gillar dig skarpt!"

TBC

2005-08-24T11:40:00.000+02:00

Plötsligt är jag väldigt glad över att vi vaccinerade Edith, även om såret efter sprutan nu, två månader senare, ser ut som en gigantisk finne.

Jidder

2005-08-23T23:30:00.000+02:00

Jag vet att det är glest mellan uppdateringarna, men det får nog förbli så ett tag för att göra-listan är så sjukt jävla lång att jag får magsår. Inatt låg jag vaken till fyra och grubblade (och sedan vaknade Edith fem, tjo!). Jag har så många påbörjade men icke avslutade projekt nu att jag skäms. Så småningom ska jag berätta för er om några av dem, tills vidare tänkte jag, för att ni ska ha något att läsa, svara på de senaste veckornas Tjejsnack.

Tisdag 16 augusti
Antingen eller

1. Trivs du bäst i byxor eller i kjol?
Byxor. Får skavsår mellan låren när jag har kjol (eftersom jag är fet).

2. Går du helst med eller utan skor på sommaren?
Med, har så känsliga fötter.

3. Tycker du bäst om sommaren eller vintern?
Ingetdera. Vår eller höst tack.

4. Använder du smink eller är du helst osminkad till vardags?
Osminkad, om jag inte ska ner på stan eller så.

5. Lägger du nycklar och andra prylar i fickorna eller använder du handväska?
Har typ inga byxor med fickor, men på vintern hamnar nycklarna i jackfickan ibland. Fast jag går väldigt sällan ut utan någon form av väska.

Vecka 34
Vad gillar du bäst/sämst:

1. Kaffe eller te?
Dricker inget av det men KAN tvinga i mig te om jag måste. Kaffe, nej fy för den lede.

2. Öl eller vin?
Ingen alkohol tack.

3. Mjölk eller öl?
Mjölk.

4. Hund eller katt?
Hund.

5. Spindlar eller ormar?
Ormar.

Det var väl überintressant? Nu när ni vet att jag sällan är barfota på somrarna kan ni sova lugnt.
(Jag tror jag ska ge upp det här med Tjejsnack. Jag är tjej och jag snackar inte om sånt här i vanliga fall.)

Klappa händerna (och jag blir riktigt glad)

2005-08-21T23:49:00.000+02:00

Morgon. Jag är jättejättetrött. Plockar disk och har satt superpigga Edith i sin matstol eftersom hon annars vill hjälpa till att plocka (snällt, men olämpligt då det finns vassa knivar i bestickkorgen). Hon får diverse roliga saker att plocka med (grytunderlägg, flugsmälla, spagettislev) men alla hamnar i vanlig ordning på golvet. Jag förväntar mig att hon ska protestera. Så sker icke och jag vänder mig förvånat om. Då sitter barnet och klappar händerna. Undertecknad blir så positivt överraskad att jag följer hennes exempel. Då slutar hon och ser på mig som om jag är helt knäpp (vilket jag i och för sig är, men jag inbillar mig att det är typiskt bland föräldrar). Det går inte att få henne att börja igen, härma är hon inte ett dugg intresserad av. Men flera gånger när jag vänt mig om idag har hon suttit och klappat. Och jag får den där fåniga känslan av att just mitt barn är så begåvat, och att jag inte får blinka för då händer det något ännu större. Som att hennes första tand spricker fram. För det gjorde den idag. Eller igår. Vi vet inte så noga för den kom utan feber och alla andra symptom. Sebastian upptäckte den när hon åt på hans finger. Vass som fan är den.

Kriget i Bosnien är också vårt fel

2005-08-20T14:00:00.000+02:00

Åsa Vilbäck är upprörd. Kvällstidningarna skvallrar om hennes relation med Lars Leijonborg, antyder att det har med något annat än politik att göra. Hon skriver idag i Aftonbladet om hur förbannad hon är över detta och menar att detta inte skulle hänt om hon var man. Må så vara, men det som kommer sedan gör mig förbannad:

Och som sagt, gråt inte över mig, det är inte det jag är ute efter, men alla ni feminister – för guds skull det är ju så här man dödar en ung kvinna med politiska ambitioner: reducerar mitt engagemang till att vara hålldam till en av partiledarna! För första gången känner jag mig riktigt kränkt i rollen som kvinna.

Hur kom vi feminister kom in i bilden? Är det vi som sitter och ljuger ihop meningslösa kvällstidningsartiklar? En koll i Expressens arkiv visar att den artikel som Åsa beskriver som en " insinuant, snaskig och substanslös artikel som man nästan blir kladdig om fingrarna av att hålla i" (vilket jag själv tycker är lite att ta i) är skriven av Niklas Svensson, som mycket väl kan vara feminist, men som definitivt inte är någon tongivande sådan. Det kan alltså inte vara han som adresseras. Tycker Åsa att Linda och Linna i egenskap av Expressens mest högljudda feminister borde ha stoppat artikeln? Eller har hon helt missat att vi aktiva feminister inte gör annat än jobbar och argumenterar för att kvinnor ska bli tagna på allvar, att det är anti-feministerna hon borde ta ett snack med? Nej, Åsa anser sig förmodligen ha en gås oplockad med oss feminister, och gör då en klassiker för att rikta negativt fokus mot feminismen: gör den till syndabock.

Vi har alla hört de typiska "argumenten" från en anti-feminist som inte kommer på vad han/hon ska säga. "Det är ett jävla tjat om att porr är dåligt och att ni inte får vara chefer, men att det bara är killar som måste göra värnplikt och att det är olika åldersgränser på krogen, det skiter ni i!". Makalöst tröttsamt, inte minst för att det faktiskt inte stämmer. Men man väljer sina fighter. Jag personligen lägger gärna mer krut på att avskaffa könsnormerna än att avskaffa tjejtaxi. Det senare har ju ändå blivit verklighet nu. Hur kommer det sig förresten att det är sådant som även (eller kanske främst) männen vinner på som det lagstiftas om? Jag säger inte att det är rätt att tjejer fick åka taxi billigare, men varför var det så viktigt att ta itu med detta först? "Javisst är det kanske så att det är bättre att tjejer tar taxi hem än går genom mörka parker och blir våldtagna, men det är ju faktiskt inte rättvist mot killarna och så kan vi inte ha det." Ledande politiker, ni måste också välja era fighter! Tänker ni någonsin sätta er in i fördelarna med obligatoriskt självförsvar för tjejer i skolan till exempel? Nej, för varför ska tjejerna men inte killarna få lära sig något?

Även media är duktiga på att göra feminister till syndabocker. De har all makt att visa vad som görs i feminismens namn, vilket resulterar i stora rubriker när någon säger att män är djur, men knappt ens en notis när en tjejgrupp gjort en lyckad aktion. Media har tagit ställning. Därför är det beklämmande att Åsa Vilbäck ställer sig på deras sida. När diskussionen dessom borde gå ut en hel del på att kvällstidningarna blivit skvallertidningar ställer Åsa istället feminismen till svars för vad anti-feminismen är skyldig till. "Aldrig har jag väl så tydligt blivit behandlad utifrån ett dolt perspektiv av kvinnoförakt. Var är nu alla högljudda feminister?"

Jag är här Åsa, men jag kan inte svara just nu. Har fullt upp med att klandra mig själv för att kvinnor i andra länder blir könsstympade och inte får gå i skolan.

"Kriget i Bosnien är också hennes fel."
(Jonas Gardell)

Livstycken

2005-08-19T13:38:00.000+02:00

Jag håller just nu på att invigas i viktiga delar i en väns liv. Vad det gäller är hemligt; jag tror jag är den enda förutom personen det gäller som får ta del av det i efterhand. Det är som att läsa en ovanligt lyrisk dagbok och jag känner mig så priviligierad som får vara med på ett hörn i en otroligt spännande historia (som jag tror och hoppas inte är slut än).

4x5

2005-08-19T00:23:00.000+02:00

5 albums in your ipod
Ipod? Jävla lyx. Jag har en halvskruttig cd-växlare och i den samsas följande:
- Emil Jensen - Kom hem som nån annan
- Kent - Du och jag döden
- Laleh - Laleh
- Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
- Junip - Black refuge ep (okej, inget album, men så jävla bra!)

5 movies you’ve seen recently
- Kill Bill 1 & 2
- Dawn of the dead
- Hitta Nemo
- The Machinist
(alla var jättebra)

5 nice things that happened to you recently
- N på MSN. Hon hade webcam. Hon log.
- B på MSN. Sa att jag betyder mycket för henne.
- Laddade upp nya bilder på Edith och höll på att skratta ihjäl mig åt flera för hon är så söt och charmig.
- Sebastians armar runt mig.
- Fick läsa E:s tankar.

5 MP3s on your playlist
- Johnny Cash - Swing low, sweet chariot
- Vapnet - Kalla mig
- Depeche Mode - Precious
- Postal Service - The distrcit sleeps alone tonight
- Laleh - Han tuggar kex

Mer populärkultur kommer. Inte här, men nästan. Ni får se.

Jag rear ut min själ

2005-08-17T22:47:00.000+02:00

Jag köpte min första cd-skiva som tolvåring. Det var en singel och jag minns inte vad artisten hette, men låten var den där käcka, dansvänliga radiodängan Sweets for my sweet. Det bästa jag hört sedan What is love med Haddaway. Ja, jag hade en liten svacka där i mitten av 90-talet, det står jag villigt för. Det tog sig ganska snart dock, i och med att Brainpool släppte Bandstarter på singel. Painkiller var länge det bästa album jag hört. Det var i den vevan jag började samla. Genom åren har jag lagt ner sjukt mycket pengar på cd-skivor (enligt mig, en riktig samlare skulle förmodligen fnysa) och sist jag räknade var jag uppe i 450 skivor. Nu är den siffran betydligt mindre, för plötsligt en dag insåg jag hur mycket plats alla dessa skivor jag aldrig lyssnar på tog. Jag har nämligen varit expert på att köpa skivor av anledningar som "jamen den var ju billig" och "jamen introt till den där sista låten är ju riktigt fint". Jag har samlat för att det sett snyggt ut med en stor samling. Det tog ett tag, men nu har jag växt upp. Fortfarande har jag kvar en hel drös skivor som jag aldrig lyssnar på, men jag har rensat ut en del av väldigt skiftande kvalitet och genre. Vad gör man med dessa? Slänga, kommer inte på tal. De må inte vara värda mycket nu, men de har kostat mig en hel del. Kan ju i alla fall försöka sälja dem. Så här är dem. Kanske hittar någon en skiva som de letat efter länge, man vet aldrig. Jag har inte skrivit några priser, det får ni själva föreslå om det skulle vara något av intresse. Jag är inte girig. Och så kan jag påpeka att vissa skivor varit presenter, vissa promos, och vissa är (var) Sebastians. Hammerfall till exempel tar jag helt avstånd från. Fast det gör han med tydligen.

(Vilka skivor jag aldrig skulle göra mig av med? Ja, förutom nämnda Painkiller skulle jag om de försvann gråta blod över alla Kate Bush-plattor, Broder Daniel: Forever, Emil Jensens Kom hem som nån annan, Kents Hagnesta Hill, Weeping Willows första, The Knifes Deep cuts, allt med Smiths och Morrissey. Fast det mesta har jag faktiskt på kassett, jag har nog inte ens något med Beatles på cd. Jag är så gammalmodig av mig.)

Idag blev jag arg

2005-08-17T20:42:00.000+02:00

Detta är ingalunda ett ovanligt typ av inlägg i min blogg. Det är inget ovanligt inlägg överhuvudtaget, många exempel har tidigare gjorts på det jag ska skriva om. Men det var första gången det hände mig och jag blev arg och chockad så nu skriver jag om det.

Edith fick två t-shirtar från Polarn & Pyret av en släkting. Jag hade inte köpt dem själv, ärmarna är lite "volangiga" och trycken består av fjärilssilhuetter. Men de är hyfsat neutrala och har fina färger och är mjuka och okej då, hon kan väl ha dem på sig. Så jag tog på henne den röda idag. Med mycket möda ska jag säga. För det var tight. Satt som ett korvskinn över magen. Den var i storlek 74, en storlek som vanligtvis är för säckig för Edith. En storlek som motsvarar 9 månader. Och den satt tight. Edith är ovanligt smal för barn i hennes ålder och t-shirten satt TIGHT! Jag kan inte smälta det. Jag trodde jag skulle slippa sådana upptäckter åtminstone i några år.

Perfektion

2005-08-16T22:52:00.000+02:00

Perfektion: fulländning, fullkomlighet, Edith

Edith: rådjursögon, tofs i pannan, krull i nacken, fjun på sidorna. Utstående öron (vingmutter enligt de som inte fattar grejen). Bulliga kinder som blir ännu bulligare när du ler ända upp till öronen. Lägga huvudet på sned, räcka ut tungan, säga papapa bababa MAMAMAMA (och mamama smälter). Lilla lilla magen, lena lena huden, pussar överallt. Rida på axlarna, tjuta av skratt. Skrattet! Jag överlever på det. Du är syre, näring, perfektion.

Victory!

2005-08-16T19:35:00.000+02:00

De är borta! Haha. Tack för tips på flugdränkarvätska, men multivitaminjuicen funkade som sagt utmärkt. Nu kan jag blogga igen - men jag vet inte om vad. Har ni någon önskning?

Kill those bastards

2005-08-15T15:29:00.000+02:00

Omstrukturering pågår i hemmet. Ediths rum är äntligen fixat; det har agerat förvaringsplats åt all möjlig bråte de senaste månaderna men är nu så tomt och rent och fint. Bråten har istället förpassats till hallen och vårt sovrum... Det är meningen att det ska få plats i lilla klädkammaren och hur det ska gå till har jag inte kommit underfund med än.

På vår whiteboard i hallen står det skrivet en lång lista på saker som behövs göras. De flesta punkter, såsom gardinupphängning och tvätt av babyskyddets klädsel, är överstrukna. Men längst ner lyser versalerna KILL THOSE BASTARDS i svart. The bastards är de sedan en vecka tillbaka kökshuserande bananflugorna. Fast nu ljög jag, för till skillnad från förra året håller de till i hela lägenheten. Jag förstår det inte, så sunkigt är det inte här! Ska man inte kunna ha en banan framme i sin snygga fruktskål utan att det blir invasion? Och de jäklarna är ju så svåra att döda, snabba som fan. Tricket med rött vin framme i ett glas prövades och ratades under förra årets invasion, men så upptäckte vi att flugorna delar vår passion för Golden glocks multivitaminjuice (hur mycket socker måste det inte vara i den då, hu...). Hur vi upptäckte detta är en mindre trevlig historia, men vi har åtminstone lyckats dränka ett trettiotal elaka kryp i strategiskt utplacerade juiceglas. Detta kombineras med kokande vatten i diskhon samt tidsödande jakt med flugsmällan. Bloggandet får med andra ord vänta.

Vad var det jag sa

2005-08-13T19:21:00.000+02:00

Jajamänsan, nu ställer ungen sig upp helt. Men sätta sig kan hon inte, så hon står i spjälsängen och gapar efter hjälp. Dessutom reser hon sig av princip, just för att hon kan, trots att hon egentligen är jättetrött. Lilla tok.

Idag har Sebastian spöat Lars Ohly i dragkamp. Det ni. Vi var på ett Vänsterpartiet-arrangemang i Gnesta, av alla ställen, och femkamp var en punkt på programmet. Käckt så det förslår. Så jag har sett Pernilla Zethraeus hoppa säck, det är det inte många som kan skryta med. (Hon fuskade förresten.) Eskilstunalaget vann en godispåse i förstapris och sedan lyssnade vi på ett tal där Lars Leijonborg benämndes som Gollum. En bra dag på det hela taget.

Konsumenthumor (eller var det tragik?)

2005-08-12T21:09:00.000+02:00

Något av det roligaste och samtidigt mest pinsamma jag vet är när postorderföretag blir riktigt desperata. Man får hem snyftiga brev som går ut på att jag som är en av deras bästa kunder, varför har jag inte beställt något från dem i år, buhuuu! Det bästa är när de skickar med fejkad internpost, som i senaste Ellos-utskicket där man fann en liten lapp med texten: "Distributionsavdelning, Intern info. Ärende: Påminnelse om ej utnyttjat erbjudande". Därefter följde en beskrivning om ett handduksset och på baksidan hade man försökt få texten att se handskriven ut (fast man tydligt känner igen skrivstils-typsnittet).
"Hej Malin! Det vore verkligen tråkigt om kunden inte får den här fina premien. Vi har inte många kvar, så kan vi påminna kunden om att utnyttja erbjudandet snarast? Det vore ett bra förslag att förlänga erbjudandetiden! MVH Thomas".
Och javisst, på ett annat papper skriver Malin såhär: "Hej Mimmi! Jag blev väldigt förvånad när vår produktionschef Thomas Larsson informerade mig om att du ännu inte utnyttjat erbjudandet om det exklusiva handdukssetet i 6 delar. Det kanske var så att du inte hade möjlighet att göra någon beställning när du först fick erbjudandet?"

Och så fortsätter det med en massa inställsamma ord. Men jag har ett ännu bättre exempel. Bonniers bokklubb hörde av sig igår och ville att jag skulle bli medlem. Ännu en fejkat internlapp!

"Hej Ingrid, har du sett filken fin trolley vi hittat till alla som svarar snabbt på vårt erbjudande. En äkta kvalitetstrolley från Cavalet. Tyvärr blir den mycket dyr, det blir den mest exklusvia premie vi någonsin gett bort. Vad säger du, kan vi köra? / Jan
Trolley är verkligen jättefin! Den är visserligen dyr, men ska vi ge bort det allra bästa så ska vi! Sätt igång! / Ingrid"

Jag förutsätter att det inte finns några människor som är så dumma att de går på illusionen om att vara utvalda och premierade. Men hur kan företagen vara så dumma att de slösar energi (och papper) på att lura till sig kunder? Hade det inte räckt med ett: "sista chansen med handdukssetet, du får det ju gratis för bövelen!"?

En enda röra

2005-08-12T01:36:00.000+02:00

i lägenheten, i mig. Så mycket tankar, och kanske en plan, ja, jag hoppas det är en plan, ett mål, något att se fram emot, att räkna ner till, att räkna med, ja! Jag berättar mer sedan.

Skit i att hon är moderat (det har jag gjort jämt, va fan) och ta och läs inlägget med rubriken "Ur min utomkvedsbok" i Lindas blogg. Helt fruktansvärt smärtsamt, men man får faktiskt inte blunda för sådant som är jobbigt, även om man inte tycker att det rör en själv.

Edith 8 månader

2005-08-10T20:59:00.000+02:00

Jag vågar knappt blinka, så fort utvecklas hon nu. Det verkar ha blivit en grej av att hon just på månads-dagarna ska börja med nya grejer. Idag kröp hon en meter, vilket hon gjorde för någon månad sedan också men då beslöt hon sig snabbt för att åla var mycket effektivare, så det har hon gjort sedan dess. Nu varvar hon mellan de olika teknikerna och skjuter in en tredje ibland: att ställa sig på alla fyra med rumpan i vädret. Hon kommer ingenstans men har väldigt roligt när vi skrattar åt henne.

Sedan några veckor har hon börjat resa sig på knä mot saker, och just idag började hon göra detta i sängen. Frustrerade skrik hördes en bra stund efter att vi lagt henne ikväll, eftersom hon inte kan sätta sig ner igen. Dessutom var hon nästan på väg upp på fötterna, så vi får väl flytta ner sängbotten ännu ett steg snart.

Ja, hon är stor, kan mycket och förstår mycket. Men det där med att läsa av känslor verkar hon faktiskt inte kunna. Idag när jag var ledsen och hon låg bredvid mig hade hon om det varit en söt Hollywoodrulle lagt sin hand på min kind och sett storögt förstående ut. Istället skrattade hon och drog mig i håret.

... och må jag skjutas om jag ljuger

2005-08-09T23:41:00.000+02:00

Härmed avlägger jag ett högtidligt löfte om att ni i denna blogg aldrig kommer behöva läsa en glädjeyttring över något som har att göra med en svensk framgång i någon sportslig aktivitet. Om detta ändå händer är ni fria att straffa mig på vilket sätt ni än finner passande. Amen.

---

Det enda jag tycker är roligt* med VM och dylika upptåg är att folk när det blir svenskt guld är så stolta att de agerar som om de vore delaktiga i att Carro sprang fort eller Kajsa hoppade högt eller vad det nu rör sig om.

*Roligt har i denna text betydelsen komiskt.

Resebetraktelse III: mat, dryck, umgänge

2005-08-08T19:47:00.000+02:00

Ni vet det där med tre rejäla mål mat om dagen plus sjuttielva mellanmål som vi svenskar ska äta för att vara friska och krya? Den attityden existerar inte i Frankrike*. Där äter man en frukost bestående av baguette med marmelad, eventuellt lite flingor samt croissanter. (Om du inte vet vad en croissant är, slå upp ordet onyttig i en uppslagsbok så finns det förmodligen en bild.) Därefter går det en sisådär sex, sju timmar, och sedan äter man KANSKE lunch. Vi åt bara lunch en enda gång under vår Frankrikevistelse och då bestod den av rester från bröllopsbuffén, så jag vet inte hur rejäl en vanlig lunch är. Sedan säger någon "middag hos mig runt sju" och då vet man att man inte kommer få äta någonting förrän tidigast nio.

För fransmän är nämligen inte maten det primära. Alkohol och umgänge kommer först. Man sitter i en stor grupp och dricker aperitif på aperitif. Alltid med en cigg i ena handen, för ALLA fransmän röker. De enda undantaget under vår vistelse var barnen samt Sebastians farmor (80+). Det blir rätt många glas vin eller absinth och cigaretter innan maten slutligen serveras, och den får man inte äta ifred för på landet finns det flugor i mängder. De sitter på allt ätbart, och fransmännen verkar vana vid detta men jag tyckte det var lite väl äckligt trots att jag är någorlunda van vid flugor efter att ha bott på det svenska landet. Under bröllopsfesten serverades enorma mängder ost (såklart) och då var det så enorma mängder med flugor att jag inte knappt ville smaka. Efter lite övertalning gjorde jag det ändå - och blev förkyld dagen efter, kan det ha ett samband? Osmakligt var det i alla fall.

Det jag skriver om i detta inlägg är en av de mest bidragande orsakerna till att jag inte hade kul på resan. Om man inte dricker alkohol, är allergisk mot cigarettrök och inte pratar franska finns det inte mycket annat att göra än att sitta och försöka le artigt samtidigt som man kväver hostningar. Jag klarade inte av detta särskilt bra då jag mådde så dåligt av att sitta i timtal bland en massa människor som inte pratade med mig. Ibland hörde jag mitt namn nämnas men sällan var det någon som översatte, och ni anar nog inte hur jobbigt detta var i längden. Det var som om jag var osynlig. Sista kvällen vägrade jag följa med och blev förmodligen utnämnd till oartigast i byn, men det skiter jag ärligt talat i.

*När jag skriver Frankrike är det en generalisering: jag såg bara hur det var i byn Fons i landets södra delar, i norr eller i städerna kanske det är helt annorlunda. Eller precis likadant.

Bloggportalen ger mig ångest

2005-08-07T22:59:00.000+02:00

- Mimmi, ska inte du också anmäla dig till Bloggportalen?

Javisst, jag gillar Sigge som fan, men hans Bloggportal är ju ett rent otäckt initiativ om man har fobi för att bli sedd utan att ha bett om det uttryckligen. Jag har aldrig förstått mig på folk som drömmer om att bli kändis, eftersom det i mina ögon vore rent överjävligt att inte kunna gå på ICA utan att någon känner igen en. Att vara kändis på nätet tar sig givetvis inte samma uttryck, men ändå, tänk om man skulle få ett rykte? Jag vill inte att en massa okända människor ska läsa min blogg utan att jag vet om det - och självklart är jag medveten om att så redan är fallet, men jag kan ju få låtsas att det inte är så? Jag har till exempel skippat besökarstatistiken; att ha upp emot hundra läsare om dagen är mer skrämmande än roligt när man bara känner till en handfull av dem.

Poängen är att jag inte vill ha svart på vitt att vem som helst kan hitta hit, och att vara medlem i en Bloggportal skulle ju ge mig det med råge. När Linda Skugge för ett par månader sedan höll på att tipsa om mammabloggar frågade en kompis om hon fick tipsa Linda om mig. Jag avböjde vänligt men jävligt bestämt. Linda har ju sjukt mycket läsare varav säkert hälften är helt störda, jag vill inte ha hit dem, oavsett om de stannar länge eller inte.

Jag ska inte hymla om att jag gärna vill bli läst. Mina författardrömmar hålls i kontroll på detta sätt. (Och jag vill inte gärna bli påmind om att kvaliteten på mina inlägg bara blir sämre och sämre, jag vill ju inte fulblogga egentligen. Är väldigt medveten om att förändringen skedde när jag gick över från att koda själv till att använda Blogger. Jag skriver bättre när ansträngningen är större. Jäklar vilken lång och virrig parentes detta blev.) Men jag vill också ha kontroll över mina läsare. Jag skulle vara så nöjd om det bara var Ellen, Lillo och - ja, ni vet ju vilka ni är - som läste. Ja, jag är allt bra lustig av mig.

EFIT

2005-08-07T20:28:00.000+02:00

För den extremt uttråkade finns nu en EFIT-dag att kolla in. Ni som bara är halvuttråkade hittar säkert något roligare att göra. Funderar på att gå ur Ett foto i timmen, för det kan ju inte finnas någon som tycker det är uppriktigt kul att kolla in mina enformiga dagar? Jag kan gå med igen om några år när jag har ett intressant och varierande jobb att dokumentera. (Ja eller hur!)

Årets mest misslyckade IKEA-besök ägde rum igår. Jag misstänkte att det skulle vara jäkligt dumt att åka dit samma vecka som nya katalogen delats ut, men det var flera saker vi verkligen behövde och eftersom jag ändå skulle befinna mig i Västerås.. etc. Nu visade det sig att bara 2 av de 12 saker vi behövde fanns i lager. Typiskt IKEA Västerås.

Jag ska, för att ni inte ska överge mig helt för något mer intressant, ssnart återuppta mina resebetraktelser.

Out of town

2005-08-05T13:35:00.000+02:00

Åter på söndag.

Fynd

2005-08-04T16:51:00.000+02:00

Vi har hittat en Britax Freeway till samma pris som Akta-stolen, så nu får vi den som jag (och alla som kommenterade) föredrog. Vilket flyt! Dessutom var vi på Röda korsets loppis och fyndade två 1.000-bitarspussel (ja, vi har helt plötsligt fått för oss att det vore kul att pussla) samt sju makalöst fina glasskålar. (Det sista ordet kan tolkas både som skålar i glas och skålar man har glass i. Det är åtminstone vad jag tänker ha dem till.) Allt för sammanlagt 125 kronor. Värt!

Vi har haft nattgäster. Susanna och Albert som är på roadtrip med kompisen Christoffer hörde av sig igår och ville hälsa på. Det var så mysigt att se Edith, som älskar att träffa andra barn, i samspel med Albert. Hon var exalterad och viftade med armarna, medan han var mer cool och på sin höjd petade henne i ögat, haha.

För några månader sedan var jag ju lite bekymrad över Ediths enorma blyghet, men det verkar faktiskt som om hon helt enkelt "valde" att ta den blyghet som barn får när de blir 7-8 månader lite i förskott, för hon verkar ha kommit över det mesta nu. Flörtar gärna med främlingar på stan och kan till och med bli buren av personer hon inte känner så väl. Skönt tycker hennes föräldrar som nu kan låta henne sitta i andra knän än våra egna.

Bilstolsbekymret

2005-08-02T23:08:00.000+02:00

Det står mellan Akta Duoflex xtp och Britax Freeway. Jag vill helst ha Britaxen, men den kostar 2.700 och vår bilbarnstolssponsor har satt gränsen vid 2.000. Jag tyckte bältena på Duoflexen var lite krångliga att höjdjustera samt knäppa. Dessutom satt Edith så "inbakad" i den, nackkudden var så stor och bullig. Plus att tyget var bedrövligt fult, såg sammetliknande ut, kan det verkligen vara praktiskt? Fördelen med den stolen är att man kan ha den framåtvänd, men frågan är om Edith ryms i den stolen när hon är tillräckligt gammal fötr att vändas? Britaxen kan inte vändas, men den verkar å andra sidan rymligare och enklare att hantera. Suck, detta är en värre djungel än den barnvagnarna finns i! Om det är någon med erfarenhet av endera stolen, berätta gärna vad ni tycker om den.

Har vi hört den förr?

2005-08-02T19:44:00.000+02:00

Lilla familjen uppsökte idag Barnens hus för att kolla på bilbarnstol till dottern. Hon var för dagen iklädd röd och orange-randig body och beigebruna brallor. Försäljaren som demonstrerade barnstolarna envisades med att kalla Edith "han", och jag undrade i mitt stilla sinne om ENDAST rosa är en godkänd färg för tjejer att ha på sig nuförtiden. Inte för att detta är någon egentlig nyhet, men jag trodde att rött också är en tjejfärg enligt de töntiga normerna.

Det lustiga är att när folk frågar "är det en pojke" och vi svarar "nej, en flicka" så får vi jätteofta reaktionen "jamen det ser man ju att det är en tjej!" och börja prata om hennes ögon och ögonfransar. Om de såg det från början, varför frågade de i så fall ? Obs, retorisk fråga, jag vet så väl att det beror på hennes traditionellt o-flickiga klädsel. Ibland brukar jag kontra sådana uttalanden med att berätta att hennes pappa hade precis likadana ögonfransar när han var liten. Då ler de krystat och byter samtalsämne. Det är synd om människorna.

Sex me up?

2005-08-02T13:50:00.000+02:00

Jag letar efter sådant som piggar upp. Idag lyckades jag verkligen. Daily dancer är en kille som antingen lever för att göra folk glada, eller som inte kommit på något annat sätt att bli känd. Vi säger att det är det första. Kolla in "I wanna sex you up" och din dag är gjord.

Mardröm

2005-08-01T15:46:00.000+02:00

Hade en helt fruktansvärd dröm inatt. Jag, Sebastian och Edith var fortfarande kvar i Frankrike. Vi höll på att packa inför hemfärden, och i samma rum fanns Sebastians pappas sambo Jenny (som också var med på vår riktiga resa) samt min syster Liv (vad hon gjorde där har jag ingen aning om). Under tiden jag packade tänkte jag mycket på flygresan, att jag var rädd för att det skulle bli mycket turbulens. Precis då skakade huset till, som om det faktiskt befann sig i turbulens. "Vad var det?" frågade jag och Jenny svarade svävande "kanske jordbävning eller nåt..?". Då skakade det till igen och huset började tippa, mer och mer tills det i princip stod på högkant - och så började det röra sig. Vi kunde inte se ut, men vi visste alla att det var en spricka i jorden som öppnat sig och att vi höll på att halka ner i den. Det blev alldeles mörkt. Jag befann mig på andra sidan rummet än de andra, så jag tog sats och slängde mig närmre dem. Tog tag i Sebastians och Ediths händer och så tryckte vi oss allihop nära varandra, allt medan huset hasade längre och längre ner. Det gick hela tiden fortare och skakade mer och mer, och jag tror att jag skakade i sömnen också för det var en så verklig känsla. Plötsligt skrek Liv "det blir varmt!" och jag tänkte att hon måste skämta, vi kan inte ha nått jordens inre. Men snart kände jag också hur det började brännas, och det enda jag kunde tänka på var att jag inte ville dö såhär, det kunde inte vara sant, finns det något efter det här? Och allt kändes så otroligt verkligt så det var först efter en stunds ångest som jag började tänka att nej, förmodligen är detta inte sant. Kan det vara en dröm? Jag försöker med att öppna ögonen.

Och det funkade lyckligtvis. Det är en märklig förmåga jag har, att vakna till när jag fortfarande drömmer alltså. Har kunnat det jättelänge, finns det fler som jag?

Det är väl ganska tydligt varför jag hade den här drömmen just nu. Förutom det som jag skrivit om de senaste dagarna läste jag dessutom ut Harry Potter and the half-blood prince inatt. Jag skulle kunna läsa snäll och ofarlig litteratur i fortsättningen, i förebyggande syfte mot mardrömmarna. Men det andra försvinner ju inte.

Duggregn

2005-07-31T23:56:00.000+02:00

Kanske är jag på bättringsvägen psykiskt. Orkade uppdatera Ediths hemsida och har faktiskt skrattat åt något så simpelt som ett tv-program idag. När jag läser ett nytt mail från N är det inte den förtvivlade gråten som tar över, utan en stum och stillsam tunghet. Ungefär som duggregnet som funnits utanför mitt fönster idag. Det är nästan som i Mitt livs novell, lika klichéartat.

Min arga lilla sol

2005-07-31T21:25:00.000+02:00

Nehej, nu är Edith snorig igen. Jag ska hålla tyst nästa gång. Hennes förkylningar är nästan ångestframkallande eftersom hon hatar nässprayen, vrider huvudet av och an och skriker allt hon kan. Det känns fruktansvärt att hålla fast henne i det läget, men eftersom hon inte skulle kunna andas alls utan sprayen gör vi det ändå... det är svårt att vara förälder.

Nu någonting mysigt för ovanlighetens skull. Edith har blivit besatt av böcker. Främst en: senaste Harry Potter. Om jag ligger och läser den och hon leker bredvid mig i sängen måste jag gömma boken bakom en kudde, för om hon får syn på den börjar hon göra upphetsade ljud och åla sig snabbt som fan mot boken för att sedan börja undersöka den med stora ögon. Jag ska lägga upp ett klipp på hemsidan så ni får se. Det är underbart att ha någon som får en att skratta mitt i allt elände.

Uttryck, syndrom, tankar

2005-07-30T22:44:00.000+02:00

Nu börjar sorgen ta sig andra uttryck. Vi tog en sväng ner på stan idag för att jag skulle få något annat att tänka på. Det funkade inte särskilt bra, efter en kort stund fick jag suddiga fläckar för ögonen och ont i magen. Lyckligtvis har jag lärt mig känna igen panikångestsyndromen och vet vad jag ska göra för att undvika en attack, så det hann inte gå så långt.

Vidare har min förkylning kommit tillbaka. Jag hade precis blivit av med den envisa rethostan, men idag efter att jag läst och svarat på mailet från N blev jag akut sämre. Så typiskt min kropp, psykisk smärta tar sig alltid fysiska uttryck.

(För den som undrar så blev Edith frisk rekordsnabbt. Ska försöka undvika att bolla tillbaka förkylningen till henne igen.)

---

Tänker mycket på hur lilla T har tagit det som hänt. Hur reagerar en treåring på att hennes lillebror plötsligt är borta? Hur mycket förstår hon? Jag hade "turen" att vara ganska gammal första gången jag förlorade en närstående så jag har själv aldrig upplevt något liknande. Döden kan dock vara svår för mig att förstå än idag som 23-åring. Jag vet inte om jag skulle kunna förklara den för ett litet barn.

Mail från N

2005-07-30T15:24:00.000+02:00

"jag ser ingen framtid, ingenting"

Vad svarar man?

Jag önskar jag kunde rädda dig från smärtan.

Det är det enda jag kan tänka på.

Lilla barn

2005-07-29T00:46:00.000+02:00

Tack alla som ställer upp och pratar/lyssnar. Det gör skillnad.

När klockan slog sex idag blev Edith sjuk. Jag har aldrig sett förkylning komma så snabbt. Jag vände mig bort en minut och när jag tittade på henne igen rann det mängder av snor och tårar i hennes rödsvullna ansikte. Ikväll har hon varit otröstlig, somnade först vid tiotiden efter att ha slumrat i Sebastians famn men vaknat till så fort han lagt ner henne. Jaha, nu vaknade hon igen. Vi kommer förmodligen få få upp med henne en gång i timmen inatt, tror hon har svårt att andas. Det är hemskt att se henne såhär, och då är hon ändå bara förkyld. N, jag kan inte föreställa mig hur du mår!

...

2005-07-28T16:38:00.000+02:00

Jag känner mig fortfarande bedövad av chocken. Chocken både över att han är död och att jag reagerar som jag gör. Sorgen är stundtals förlamande trots att jag aldrig träffat lilla J. Jag önskar så att jag hade fått göra det. Inatt satt jag och letade igenom alla mottagna filer på MSN, för jag vet att N skickade ett foto på honom en gång. Men det fanns inte där, jag måste ha raderat det. Blev fullständigt förtvivlad när jag insåg det.
Ibland är jag som vanligt, men oftast är jag väldigt disträ och om jag inte hade Edith att tänka på skulle jag gråta hela tiden. Mina reaktioner skrämmer mig lite eftersom jag inte kan dela sorgen med de andra som sörjer, de finns ju i ett helt annat land...

Någon annans sorg

2005-07-27T20:11:00.000+02:00

Liv, jag och Edith var på stan idag. Vi hade väldigt roligt och jag var på bra humör när vi kom hem. Precis när vi klev ut ur hissen hörde jag min sms-signal och i det ögonblicket började jag känna mig konstig. Jag undvek att läsa det men när det gått en timme slutade jag skjuta upp det. Jag kände ändå på mig vad som stod i det. Men det var först när jag läste att lilla J är död som det brast. Jag visste att han var sjuk, men det var liksom inte ett alternativ att han inte skulle klara det, han är bara ett år för fan! Det känns så fruktansvärt, och ändå vet jag att detta inte är min sorg. Jag kan inte föreställa mig hur älskade N, hans mamma, mår. Jag vill så gärna krama om henne och fråga henne vad jag kan göra för henne, men hon är en flygresa bort och jag känner mig så maktlös. Satt i en halvtimme och försökte svara på sms:et, men balansgången mellan snyftiga klyschor och det försiktiga beklagandet var så svår att resultatet förmodligen blev misslyckat. Ändå förstår jag att det nog inte spelar någon roll vad jag skriver. Han är borta, hur ska man kunna ta till sig det?!

Inget delight här inte

2005-07-26T18:03:00.000+02:00

Eftersom att bedövningen inte har släppt det minsta, trots att jag gick från tandläkaren för två timmar sedan, och därför inte kan prata ordentligt ännu får jag blogga istället. Jag har förmodligen fått den största dosen bedövning i värlshistorien. Efter att de stuckit mig tre gånger och det fortfarande gjorde ont när de borrade gav de upp, så jag fick stå ut med smärtan. Försökte fokusera på lampan ovanför mitt huvud, men den var av märket Delight vilket kändes litegrann som ett hån med tanke på situationen.

Klockan åtta är det meningen att vi ska äta middag, men jag är fortfarande bedövad från pannan till läppen samt ut i örat så jag känner mig rätt orolig för att vi ska behöva avboka bordet. Undrar om man kan gymnastisera ut giftet? Edith tycker åtminstone det är väldigt roligt när jag sitter och grimaserar. Hon är för övrigt inne i en period då hon lär sig nya ljud varje dag. Favoriten just nu är NJANG NJANG NJANG. Det får vi höra dagarna i ända. Om hon inte vore så jäkla söt skulle det vara rätt drygt.

Grattis Lantz!

2005-07-25T18:54:00.000+02:00

Det blir faktiskt romantisk middag i år också. Lillasyster Liv kommer hit och barnvaktar Edith medan Sebastian och jag förhoppningsvis går på restaurang. Jag säger förhoppningsvis, eftersom jag har en tandläkartid imorgon eftermiddag. Det kan ju resultera i att jag inte kan öppna munnen, man vet ju aldrig. Jag har ett gigantiskt hål i en tand (det är en lagning som ramlat bort) som behövt åtgärdas i månader. Först nu tar jag mig råd. Har ingen aning om vad det kommer kosta men allt under 1.000 spänn är en positiv överraskning.

Fick förresten ett påminnelse-sms om tandläkartiden idag. "Hej Lantz Mimmi Söderlund!" Suck. Det är nackdelen med att ha två efternamn. Diverse postorderföretag brukar skicka guldiga kuvert i hopp om att jag ska beställa något av just dem. "Grattis Lantz! Ett otroligt erbjudande bara till dig!" Gissa om jag blir lockad.

Tystnadsplikt

2005-07-25T01:07:00.000+02:00

Vissa saker kan jag inte skriva om här. Tyvärr är dessa saker precis vad jag behöver skriva om.

Som om kära vännen i ett annat land som har det svårt. Jag kan inte kontakta henne på annat sätt en via teckenbegränsade sms. Jag kan inte finnas där för henne fast jag inte vill något hellre. Det är obeskrivligt knäckande.

Den andra saken jag behöver skriva om just nu kan jag inte ens hinta om. Det är alldeles för känsligt. Och väldigt smärtsamt.

Och någon slutsats har jag inte.

Here's a Sawyer

2005-07-24T12:48:00.000+02:00

För alla som liksom jag längtar efter Lost: The Sawyer song. Jättetöntig, jätterolig.

In the musicals

2005-07-24T01:24:00.000+02:00

Jag älskar Dancer in the dark. Trots detta var det bara andra gången jag såg den när den visades på SVT nu ikväll. Vad kallas motsatsen till feel good-movie? Världens är så otroligt hemsk att mitt hjärta blir tungt och jag bara vill dö-filmer? Det är så jag känner när jag ser den i alla fall. Intressant att man kan älska något som bara gör en bedrövad.

Försökte få Sebastian att se filmen, men misslyckades. Han säger att han inte kommer gilla den.Detta är anmärkningsvärt eftersom min förra pojkvän hade precis samma uppfattning. "Det är en musikalfilm så den är dålig". Jag kontrade med det faktum att den ju faktiskt inte är som andra musikalfilmer. Nepp. Han skulle absolut inte se den. Vad det är hopplöst med så envisa människor! De missar kanske upplevelsen of their lives på grund av en fånig fördom. Jag har inte givit upp hoppet om Sebastian dock, han brukar kunna ändra åsikt. För ett år sedan skulle han absolut inte tagit på sig manchesterbyxor och 70-talsskjorta, men gissa vem som går runt och är second hand-snygg rätt ofta numera. Idag lät han dessutom bli att sätta upp håret, vilket är så ovanligt att jag fick en chock när jag såg hur långt det blivit. Han såg ut att komma direkt från Woodstock. Alternativt som en cocker spaniel - Edith har ju ärvt sina stora, mörka ögon från honom...

På tisdag firar vi förresten ett och ett halvt år. Förra året firades detta genom ett romantiskt restaurangbesök, helt olikt oss. I år finns inte direkt de resurserna, och det blir nog svårt med barnvakt... Men vi vill gärna hitta på något eftersom vi inte ägnat oss åt varandra så mycket på sistone. När Edith somnat räcker orken inte längre än till datorn.

Sjung med, sjung med, per television

2005-07-23T14:18:00.000+02:00

Märklig förkylning det här. Måste vara för att den är fransk. Jag är inne på min sjätte dag sedan första symptomet kom och jag blir inte bättre utan bara sämre. Jag har väldigt tungt att andas samt (detaljvarning!) hostar så jag kräks. Orkar inte äta annat än melon (en orange sort som jag upptäckte i Frankrike, enda positiva faktorn med den resan...) och kan inte bära Edith i många minuter innan jag börjar svaja. Så oerhört skönt att Sebastian är hemma och kan sköta ruljangsen. Skönt är också regnvädret som pågått i stort sett sedan vi kom hem. Att vara sjuk i 30 graders värme är ingen höjdare, att däremot ligga under täcket medan det åskar är mysigt. Orkar dock inte göra så mycket mer, så det blir lite stillastående i bloggen ett tag. Under tiden kan ni få fundera på detta:

Programmet Allsång på Skansen är ju oerhört populärt. Att döma av vad man ser på tv vallfärdar tusentals människor till Skansen varje tisdag för att vara med och sjunga. För att få platserna närmast scenen måste man antingen vara kändis eller befinna sig där jääävligt tidigt (en släkting till mig hade en kollega som tillsammans med ett troget gäng alltid var där vid femtiden på morgonen för att få de bästa platserna, jesus). Med detta i åtanke undrar jag och blir lite irriterad över det faktum att när artisterna under allsången går ner i publiken och låter dem sjunga i micken så är det alltid nån jävel som surt eller förläget vänder bort huvudet och absolut inte vill vara med. Men sätt dig någon annanstans då för bövelen! Så de som verkligen vill synas i tv får göra det, oavsett hur fåniga de är.

Själv skulle jag väldigt gärna varit med på Allsång på Debaser.

Det var så sant...

2005-07-22T21:46:00.000+02:00

... jag skulle ju lyssna på en massa sommarpratare. Jag har missat alla jag skrev upp. Ehum. Dessvärre orkar jag inte lyssna igenom alla på webben, och det programmet jag helst ville höra, med Marit Bergman, var redan borttaget. Jävla stil! Nu lyssnar jag på Maria Blom istället. Tipsa mig gärna om vad jag inte bör missa.

I Serve Family Joyfully

2005-07-22T21:07:00.000+02:00

Fick i ett forum ett länk till ett personlighetstest. Jag gillar all form av flummiga enkäter och test, men detta var seriöst, och rätt intressant. Mitt resultat plus kommentarer (i kursiv stil) följer nedan.

You are sympathetic, loyal, considerate, and conscientious. (Ja, jo...) You will go to any amount of trouble, when it makes sense to you, to help those in need. (Absolut.) You are responsible and enjoy being needed. (Ja.) You are down-to-earth and realistic and like others who are quiet and unassuming. (Nja, jag drömmer en del samtidigt som jag är mer pessimistisk än realistisk.) You absorb and enjoy using a large number of facts. (Jovars.)

You like situations where the rules are well defined and where traditions are to be upheld. (Gärna regler men dt behöver inte vara traditionella sådana.) You focus on providing practical help and services for others and for the organizations you serve. (Ja.) You have a strong work ethic. (I guess.)

You can be painstakingly accurate and systematic in handling tasks...(inte särskilt) you're conservative with traditional values...(nej!) quiet and modest...(sådär), tactful and supportive of friends and family... (hoppas det.)

You are often self-effacing in getting the job done, and are willing to make necessary sacrifices, especially for your family. You are at your best quietly providing assistance and making sure things are in order. (Det där med att offra saker stämmer nog bäst.)
You have a few close friends, don't like disharmony, and try to keep cooperation at all costs...you'll stay close friends with that tight circle for a LONG time...worry a lot... (Få nära vänner, ja. Try to keep cooperation, nej, inte nu längre, jag har märkt att kostnaden faktiskt kan bli för stor. Oroar mig mycket, jaa!)

You need to have things organized in a way you think works.. (ja!) you cannot work when things are out of order...(ja!) when things are in disarray, you have to reorganize 'em immediately....you get involved with leisure ONLY after all the work is done... (det sista stämmer tyvärr inte..)

You have a tendency to put off relaxing because there's too much work to be done... (japp) you enjoy time with your family...you fall in love hard when you fall. (Oh ja.) You place a high value on marriage and family...you seek out a partner and feel unfulfilled without one. (Mimmi i ett nötskal.) You most likely are a good student because you diligently follow through in your work to please your teachers.....you learn best by DOING... (Mm, jo...)

You tend not to be the center of attention...often appear serious...others like trying to get a laugh or a smile out of you...(ja, ja, nej) you get angry or bitter when scorned...(otroligt bitter) but you keep it inside... (nä, det skulle jag inte påstå).

Possible blindspots: because you are SOOOO in the present, you have a hard time seeing possibilities or consequences of your actions.. (nej, det tycker jag nog inte, kanske någon gång...). Can become mired in the daily grind... (ja, ibland) don't forget to express your bottled-up feelings...you can be taken advantage of.... (ja, det har ju hänt) could be pessimistic about the future because it's unknown and you rely on past experiences..... (verkligen!) you want to plan too much. (Vadå FÖR mycket? ;)

ISFJ: "I Serve Family Joyfully"

Gör gärna testet ni med och berätta vad resultatet blev!

Påminnelse

2005-07-21T23:00:00.000+02:00

Ni som inte sett det och ni som sett det men är osäkra: gå med i bokcirkeln! Man kan alltid gå ur om man känner att det inte är ens grej, men testa först! Jag tror det blir roligt.

Lyckad casting

2005-07-21T22:57:00.000+02:00

Skum grej: när jag helt nyligen läste DaVinci-koden (grymt mycket senare än resten av världen, jag vet) såg jag hela tiden Paul Bettany framför mig när karaktären Silas beskrevs. Och vem ska spela Silas i filmatiseringen om inte Paul Bettany. Det var ju lite fräckt. Fast kanske inte så smickrande för honom att minst två personer förknippar honom med en galen albino.

Apropå boken, lite överskattad är den väl?

Ännu mer apropå: jag har precis börjat läsa Harry Potter and the half-blood prince, vilken vi panikköpte på flygplatsen i Luton eftersom vi hade ett visst antal pund som var meningslösa att släpa med hem. Jag som verkligen längtat efter denna HP-bok känner mig typiskt nog inte alls särskilt inspirerad att läsa den. Kanske för att jag precis läst min första Katherine Kerr-bok och blivit riktigt fast. Helst vill jag fortsätta med andra boken i serien om Deverry, men HP-spoilarna (jamen HUR skriver man ordet spoiler i bestämd form plural?) börjar redan ta över alla forum jag håller till på och jag vet med mig att jag har svårt att låta bli dem...

Samma visa idag igen

2005-07-21T22:17:00.000+02:00

Hon låter så enormt förtvivlad. Jag har aldrig hört henne sådan. Jo, den gången då vi fick åka till akuten för att hon inte kunde andas. Precis innan det hände lät hon såhär och det för mig tillbaka, jag känner samma förtvivlan men inte samma grad. Jag är bortskämd med en superglad och okomplicerad unge, därför befinner jag mig nu i chocktillstånd. Och jag förstår det inte, på dagarna går det hur bra som helst att lägga henne. Är hon mörkrädd? Spontant vill jag gå in till henne och tända alla lampor. Denna känsla av att vilka beskydda sitt barn från allt som är otäckt, jobbigt och farligt - hur bemästrar man den?

Resebetraktelse II: värmen

2005-07-21T15:32:00.000+02:00

Värmen i södra Frankrike är inte som värmen i Sverige. Även om termometern står på 35 i bägge länderna känns det betydligt varmare i Frankrike. Till och med starka vindar kan vara så varma att de bränns mot huden. När man är ute på vägarna är det lätt att avgöra vilka bilar som inte har AC - det hänger alltid ut en arm eller ett ben genom fönstret.

Trots att Edith fortfarande vägrar dricka vatten klarade hon värmen bäst av oss tre. I extremfall - som under bröllopet när 50 pers klämde in sig i en pyttelokal - blev hon gnällig, men det var bara att sätta henne i närmaste handfat och låta henne plaska med fötterna så var hon nöjd igen. Värre var det med Sebastian och mig. Vi duschade titt som tätt, och sov middag fler gånger av dagen eftersom vi var så matta.

Det var inte bara vi som längtade efter svalka. I Fons vimlade det av getingar, stora svärmar fanns lite överallt - speciellt vid vattnet. Två gånger uppsökte vi en pool, och där fick vi samsas i vattnet med getingarna som flög ner mot ytan för att dricka och ibland blev kvar där. Helt sanslöst. Lyckligtvis var de inte lika aggressiva som våra svenska getingar, och inte heller så giftiga (enligt Sebastian som råkade ut för en gadd).

Apropå insekter, påminn mig om att skriva om flugorna.

Ärligt talat skulle nog alla män vilja gå på strippklubb

2005-07-21T12:18:00.000+02:00

Ja, det var inte jag som sa det. Jag läste det på AFF (var annars?). Inläggsförfattaren fortsätter med klassikern "Män är ganska primära varelser" och hävdar alltså att alla män gillar porr, men få av dem erkänner det för sina fruar.

Jaa, så är det naturligtvis. Sebastian bara låtsas vara feminist, innerst inne drömmer han om att få ligga på soffan med en öl i handen och se på vuxenfilmerna på TV1000 . Dessutom vill han att maten ska stå på bordet när han kommer hem från skolan. Han fäller aldrig ner toalocket och hans smutsiga strumpor ligger precis överallt.

Jag säger då det.

Vad i helvete skulle vi i Frankrike och göra?

2005-07-20T23:06:00.000+02:00

Ediths goda sömnvanor är helt borta. Jag som varit så tacksam för att vi sluppit problem på den fronten. Vi har lagt henne och så har hon somnat, piece of cake. Men efter resan börjar hon gallskrika så fort vi stigit över tröskeln efter att ha lagt henne. Separationsångest, något annat kan det nog inte vara. Hon sov i samma rum som oss i sex nätter, kan hon verkligen ha ställt om sig så fort? Det var ju inga problem när hon först fick eget rum, och då hade hon sovit med oss i fyra månader. Nu låter hon helt förtvivlad, och det händer i princip aldrig, inte i några situationer. Det är chockartat både för oss och för henne. Vi står helt handfallna. Visserligen är det bara andra dagen hemma, men att vänta och se vad som händer är svårt när hon är så ledsen. Om vi lämnas henne ensam gråter hon en kort stund, sedan tystnar hon. Vet inte om hon somnar, för efter en stund börjar det igen och jag vill verkligen inte låta henne ligga ensam och gråta. Vi har testat att tända i hennes rum samt spela musik för att hon inte ska känna sig så ensam, men det verkar inte göra skillnad. Nu har hon till slut somnat av utmattning, men jag räknar inte med att hon kommer sova hela natten som hon brukar.

Igår när jag pratade med pappa om att jag inte är så nöjd med resan frågade han om jag skulle velat vara utan den. Då visste jag inte svaret, men nu gör jag fan det.

Resebetraktelse I: att flyga

2005-07-20T19:45:00.000+02:00

Paniken kom direkt när vi gått på planet och jag insåg hur trångt det var. Om mina ben varit en enda centimeter längre hade jag inte fått plats. Mina knän pressades mot sätet framför och det var tur att jag hade spinkisen Sebastian bredvid mig eftersom mina höfter inte är anpassade för att få plats på ett säte. Klaustrofobin fick mig att gråta långt innan planet lyft. Vilket inte heller var någon höjdare. Jag tyckte det var som mest otäckt när planet var halvhögt uppe. Ovanför molnen kändes allt så surrealistiskt, men när marken var hundra meter nedanför och man tydligt såg kor och bilar i miniatyr blev det alldeles för påtagligt vad jag faktiskt gjorde. Om jag levt när flygplanet var ungt hade jag varit en sådan som surt stått på marken och hävdat att det är onaturligt för människan att flyga. Min rädsla består dock inte av tanken på att störta, utan vetskapen om att jag inte har någon som helst kontroll över situationen. Jag kan inte kliva av om jag vill det. Visst är bilolyckor vanligare än flygolyckor, men i en bil kan jag åtminstone tvinga föraren att stanna och släppa av mig.

Allt detta var dock ingenting mot vad som komma skulle. När vi landade i Luton för en vecka sedan hade jag lock för öronen. De släppte först efter en timme och jag konstaterade att det måste vara ganska extremt. Ha, det var INGENTING mot hemresan! Öronlocken kom så snart vi började gå ner för landning i Luton. Tre timmar spenderade vi på marken innan nästa flyg skulle gå, och hela tiden var locken kvar. Väl uppe i luften blev det aningen bättre, men när vi skulle landa i Västerås sa det PANG och började göra fasansfullt ont. Det var som om jag fått värsta sortens öroninflammation på en sekund. Inget jag gjorde hjälpte och det blev bara värre, jag grät som ett barn och längtade efter mamma. Inte blev det bättre av att även Edith tog sig för öronen och grät. Lilla stumpan! Men det verkade gå över när hon fick sin nappflaska. Själv fick jag vänta till klockan tolv idag innan öronlocken försvann. Då hade jag haft det i nästan ett dygn. Vad ger ni mig för den? Glöm att jag sätter mig i ett plan igen!

Inte helt hemma

2005-07-20T17:14:00.000+02:00

I måndags, dagen innan vår hemresa, blev jag förkyld. Det bröt lyckligtvis inte ut ordentligt förrän inatt när vi kom hem, men idag är jag rejält däckad, ligger helst framför tv:n och yrar. Ni kommer därför få höra om vår resa i brottstycken.

Edith lärde sig rulla i Frankrike. Vänt sig åt bägge hållen har hon såklart gjort i månader, men nu har det verkligen blivit en hobby. Hon flyttar sig flera meter på ett par sekunder och är på gång att krypa. Och hon ser så mycket större och äldre ut. Hon klarade Frankrikevistelsen bäst av oss alla, verkade ganska obekymrad av värmen för det mesta. För vår del förgyllde hon verkligen resan, utan henne hade den varit ännu tråkigare.

Men lilla snuttjejen, varför vill du inte sova i din egen säng längre, när det gick så bra i resesängen?

Hemma bäst

2005-07-19T23:33:00.000+02:00

Allt jag orkar säga idag är detta: pessimist visar sig åter vara detsamma som realist. Vissa personer kan bara dra åt skogen. Och jag tänker ALDRIG mer flyga.

Nu ska jag sova i MIN säng, som är mjuk, tyst, och står i MIN lägenhet. I Årby. Som faktiskt inte är så tokigt ändå.

Semesterstängt

2005-07-13T17:13:00.000+02:00

Åter kvällen den 19 juli.

Meddelanden kan som vanligt lämnas här i bloggen om man har något man vill säga.